Italian Painter, 1536-1591 Vicenzo Campi (c. 1536 - 1591) was an Italian painter of the Renaissance from Cremona. His style merges Lombard with Mannerist styles, however, unlike his siblings, he is known for a series of canvases, mostly painted after 1570s , displaying genre scenes and local produce. At the time, this type of paintings were uncommon in Italy, and more common in Netherlands, as exemplified by the canvases of Joachim Beuckelaer. In Cremona, his extended family was the main artistic studio of his time. Giulio Campi and Antonio Campi were reportedly half-brothers, while Bernardino Campi was a distant relative. All were active and prominent local painters. In 1586-1589, he and his brother Antonio completed paintings for the church of San Paolo Converso in Milan.  Related Paintings of CAMPI, Vincenzo :. | The Fischverkauferin | The Obstverkauferin | The Ricotta-eaters | Fishmongers dsf | The Fruit Seller |
Related Artists:
Marie Bashkirtseff
(Russian: November 11, 1858 October 31, 1884) was a Ukrainian-born Russian diarist, painter and sculptor. Marie BashkirtseffBorn Maria Konstantinovna Bashkirtseva in Gavrontsy near Poltava, to a wealthy noble family, she grew up abroad, traveling with her mother across most of Europe. Educated privately, she studied painting in France at the Acad??mie Julian, one of the few establishments that accepted female students. The Acad??mie attracted young women from all over Europe and the United States. One fellow student was Louise Breslau who Marie viewed as her only rival. Marie would go on to produce a remarkable body of work in her short lifetime, the most famous being the portrait of Paris slum children titled The Meeting and In the Studio, (shown here) a portrait of her fellow artists at work. Unfortunately, a large number of Bashkirtseff's works were destroyed by the Nazis during World War II. From the age of 13, she began keeping a journal, and it is for this she is most famous. Her personal account of the struggles of women artists is documented in her published journals, which are a revealing story of the bourgeoisie. Titled, I Am the Most Interesting Book of All, her popular diary is still in print today. The diary was cited by an American contemporary, Mary MacLane, whose own shockingly confessional diary drew inspiration from Bashkirtseff's. Her letters, consisting of her correspondence with the writer Guy de Maupassant, were published in 1891. The grave of Marie BashkirtseffDying of tuberculosis at the age of 25, Bashkirtseff lived just long enough to become an intellectual powerhouse in Paris in the 1880s. A feminist, in 1881, using the nom de plume "Pauline Orrel," she wrote several articles for Hubertine Auclert's feminist newspaper, La Citoyenne. One of her famous quotes is: Let us love dogs, let us love only dogs! Men and cats are unworthy creatures.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Hanna Mehls
painted Blumenstillleben in 1900